Ibland kan man drömma sig bort. Ska bli skönt att komma tillbaka

till verkligheten där jag kan kontrollera maten på ett annat sett

utan att bli ifrågasatt. Motivationen pekar faktiskt uppåt just nu

och det känns bra. Vill bara komma in på rätt bana efter all skit

jag stoppat i mig under den här veckan. Jag är helt i chock att

jag ätit som jag gjort i veckan. Inte ens min terapeut som jag pratat

med förstår vilken ångest jag har. Och visst har inte kräkts på 13dagar

nu och klarade jag 14 ska hon och jag på bio, men nu känns det som

att jag gör det för henne och inte mig själv. Jag kommer klara

en dag till, men vett fan om jag klarar mer sen. Hade jag inte

varit under "UPPSIKT" som denna vecka hade jag inte klarat av

att inte kräkas. Så får se vad det blir av de här i slutänden.

Den här situationen är den värsta jag vet!